Funderingar Kring Att Resa Ensam Med Diabetes

DET DAGLIGA LIVET, DIABETES / Permalink / 0
Jagg har många gånger känt att min diabetes hindrar mig från att göra saker som jag drömmer om.Jag har en"Bucket list" Och jag har inte ens avverkat en enda sak på listan, men den ligger där i bakhuvet och gnager... 
 
Att det finns frågetecken/lite oro även för vem som helst som åker på en resa själv är självklart. Men det är många frågor som jag ställer mig om jag skulle ta och åka på en resa själv. Jag är ju redan en väldigt blyg & försiktig person och det gör ju inte odsen bättre.
 
Det första jag tänker mig är all den extra packningen, det är inte "bara"  några sprutor i sidofacket. Det är en hel väska fylld med sprutor, reserv sprutor, blskr mätare, keton mätare, kanyler, blskr stickor och druvsocker i högar. Det blir en hel del. 
 
 
Åker man på bussresa är det lite lättare, då har man en reseledare som kan språket och kan hjälpa till om det skulle hända något.
 
Men åker man själv (vilket jag inte vågat än men gärna skulle vilja) så är det så många fler funderingar för mig som gör att ja inte vågar ta steget. Flygplatesen t.ex. vad händer om jag blir stoppad på flyget med en hel väska sprutor. Och om dem inte accepterar mitt läkarintyg? Då tänker jag mest på hemresan från utlandet där det kan vara svårare att göra sig förstådd. (eftersom jag dessutom inte är någon höjdare på engelska heller)
 
Vad händer om jag blir sjuk på resan och måste söka läkarhjälp? Eller om jag tuppar av och inte kan förmedla att jag är diabetiker... Jag kan ju inte gå runt och ha diabetiker skrivet i pannan heller. Många har ju en tatuering på armen så det kanske är något att fundera på. 
 
Och om jag skulle vilja åka på en vandringsresa i alperna, vilket jag väldigt gärna vill göra... Vart ska jag då göra av all packning? 
 
Eller bosätta sig i ett annat land i ett halvår? Det skulle väll fungera men hur är vården i det landet? Vården är ju så pass bra i Sverige idag att jag nog inte skulle ta den risken. Även om jag verkligen skulle vilja åka till Australien i några månader.
 
Många skulle väll kalla detta bagateller och gnäll och säga att sånt löser sig alltid... Ja det löser sig alltid. Men det är ett störande moment, ett orosmoment som gör att jag hindrar mig. Därför är jag faktiskt lite rädd för att resa ensam, eftersom många inte har kunskap i vad man ska göra med en diabetiker med lågt blodsocker. Ja jag kan informera om det, självklart måste man det. Men många kan också bli handlingsförlamade i en sådan situation. 
 
Men jag funderar nu på att ta tag i detta, jag har ev en resa jag funderar/vill åka på. Eftersom jag har dåligt med resesällskap måste jag isfl åka själv. Det är en bussresa men det är ju ett steg i rätt riktning och det skulle verkligen boosta mitt själförtroende om jag vågar.

Liknande inlägg

Till top